Hjälplöst irrar omkring då du står där med alla ögon på dig. Varenda en som pekar ut dina svagheter och brister, då du försöker gömma dig. Var försvann tiden och friheten? Och ni. Var är du, hon som jag alltid kan berätta för. Behöver någon som är med mig utan att döma. Det är du. Men snart ses vi igen. Nu när jag tänker på det är det många jag saknar. Tiden, vars tog du vägen? Nu ska jag sova och döda mer tid. Hur fan ska någon förstå det här? Det är lika bra, personligt och dolt. God natt.
vackert... Älskar dig.
SvaraRaderaDrivna av sinnestillstånd förutbestämda att upphöra fattar vi våra oåterkalleliga beslut
SvaraRaderaKramen.J